Mari Ulfsdotter

 

Känner stor tacksamhet och glädje över att vara här, allt jag upplever,  människor jag träffar, att mina fötter och kropp mår bra, att se så skiftande och vacker natur. Är även såå tacksam varje gång jag kommer in på en toa som har papper och tvål ! Och att vinet smakar precis så som gott vin skall göra! 

 

Dag 23 Sahagun - El Burgo Ranero 17km 

Dagen började med regn och blåst. Regnet varade bara 1-2 timmar sen torkade vinden ganska snabbt mina genomblöta byxor. 

Med tanke på vädret så funderade jag på att stanna i en by tidigare än planerat men där fanns inga sovplatser kvar så jag gick 11/2timme till ca 7,5km och fick ett privatrum för 30€. Ett eget rum är ju trevligt men stället var smutsigt och dörren gick inte att låsa... Kändes sådär.. sover hellre i en sovsal med många i än ensam i ett rum som inte går att låsa... 

 

Dag 24 El Burgo Ranero - Mansilla de las Mulas, 20km

 

Alla kläder smutsiga, efter 2-3 dagar av regn och blåst, har jag använt allt. 

Allt är då inte speciellt mycket... min "garderob" består av 

2 linne

1 par långbyxor (som har blivit alldeles förstora i midjan, måste köpa ett bälte) 

1 par shorts 

1 tunn långärmad tröja

Soft Shell jacka

Regnjacka

Pyjamas 

Jen stod en morgon och tittade ner i sin ryggsäck som om hon hade massor av val och sa -hrm vad skall jag ta på mig idag då ? Vi skrattade gott! Ja, de är sånt som är roligt här... 

 

Något annat som också är kul är att mitt ordförråd av spanska ökar. Börjar få kläm på hur jag skall säga och göra för att bli förstådd. 

Bland det första jag lärde mig var hur jag skulle säga för att få en kopp kaffe så som jag önskar. Alltså en kopp kaffe och inte bara en flabbfull serverad i en minikopp. De är inget för en svensk kaffehöna. 

Viktigt att tänka på enligt en sägen jag hört är att om man skall visa 1 så skall man använda tummen inte pekfingret!  Förr använde lokalbefolkningen tummen och amerikanska spioner använde pekfingret, så med de i åtanke gör jag gärna tummen upp ! Jag vill ju inte bli tagen för att vara spion ! 

 

Dag 25 Mansilla de las Mula - Leon 20,4 km

Kallt och frostigt på morgonen, men under förmiddagen blev det varmt och jag kunde gå i linne och vika upp mina långbyxor till shorts, jättesnyggt! Jag vet :-) 

 

Rummet jag sov i inatt var grönt så de nästan var gult! Värdparet var jättegulliga och jag kände mig hjärtligt välkommen. 

Jen (kvinnan från Australien) sov i samma rum som mig liksom några damer från Tyskland och 2 herrar från Frankrike. De ena av dem snarkade den andra SNARKADE!!! något så (ursäkta uttrycket) något så djävulskt ! Han skulle kunna bli berömd och känna massa pengar, jag lovar ! Men hans ljud var inte det värsta, utan de var när han blev tyst... Då funderade jag på om jag skulle gå fram och peta på honom så han börja andas igen. Men då ! SNARK !!! Inga öronproppar i världen kunde stänga ute hans snarkningar. Efter några av hans snarkningspauser blev jag trygg med att han kommer alltid igen ! Så jag tänkte då får jag försöka somna under en sån där paus SNARK !!!! okej.. nästa paus... 

 

När jag kom fram till Leon, precis i början av staden så låg där en turistinformation för pilgrimer. Jag gick in för att fråga var någonstans de albergue låg som jag tänkte sova på. Mannen var mycket hjälpsam han tog fram en karta och jag fick en lååååång beskrivning på alla sedvärdheter i stad. "This you must see" "and good tapas here, here and here" "don't miss this" etc 

Kartan blev fullständigt nedklottrad av ringar, kryss och pilar. Jag försökte säga lite försiktigt att jag skall gå vidare imorgon och har bara några timmar i eftermiddag men nä... han berättade så tjänstvilligt så jag gav upp och lyssnade. 

Jag fortsätter längst caminoleden in mot den gamla delen av Leon och kommer till en park. Där står ett helt gäng herrar från räddningstjänsten och tar emot och välkomnar oss vandrare. Jag försöker diskret smyga förbi då jag redan har "information overload" 

Men nä nä vink vink kom här, varsågod ta en kaka. Jag visar min fullklottrade karta och säger att tack men jag har vad jag behöver. 

-Si si säger den entusiastiska herren och börjar rita och berätta på en av sina kartor, "don't miss this" "go here" "this you must see" osv

Han tog sitt uppdrag att informera riktigt seriöst så det var bara för mig att le och lyssna. Efter en stund lämnar han med ett stort leende över den fullklottrade kartan och sa

- Have a nice stay, Buen camino !

- Gracias säger jag och leer tillbaka. 

 

Dag 26 Leon - Villadangos del Paramo 20,4km 

Soligt inte ett moln ca 25 grader

När jag lämnar Leon håller staden på att vakna, ser en man som spolar torget framför den stora kyrkan, en katt som skuttar över vägen, en kvinna öppnar upp sitt cafe. En hund letar mat längst trottoaren. Några pilgrimer som jag påväg ut ur stan.  

Jag tyckte verkligen om Leon, en mysig och vänlig stad. I will be back ! 

 

Dag 27 Villadangos del Paramo - Hospital de Orbigo 12km 

Den strålande solen fortsätter att skina 

 

Vandrade i princip hela dagen bredvid majsfält timme efter timme majs majs majs å majs ... 

 

Av en slump hittade jag Albergue Verde wow ! Vilket ställe ! 

I min dagbok skrev jag 

Tror jag stannar här för alltid

Magiskt

Avkopplande

Lyckoträff

Yoga, andas vara här o nu

Massage

Hängmattor

Hundar

Köp ett torp och återskapa detta, glöm inte hängmatta i trädgården ! 

 

Jag hade en kort vandring hit så jag checkade in redan kl 12 låg i trädgården hela eftermiddagen och såg hur alla som klev in smittades av stämningen och hittade en plats att slappna av, återhämta sig och reflektera. 

Den stora trädgården hade bersåer små rum, några i solen, några i skuggan av olika frukt och bärträd. Stolar, bord, solsängar, hängmattor, soffor, kuddar.... 

Jag går runt, lägger mig i solen och en liten hund kommer och lägger sig på min mage, efter en stund flyttar jag till hängmattan i skuggan. Jag skriver lite men mest gör jag ingenting. 

Yogapasset var välbehövligt och gott för både kropp och själ. 

Middagen på kvällen var lagad av grönsaker som de odlar i trädgården, inte visste jag att vegetarisk mat kunde vara så god ! 

Stället ägs av han som höll i yogapasset, till sin hjälp har han några volontärer, bla en som liknar han i Harry Potter filmerna, han den stora som i första filmen hämtar Harry till skolan. I alla fall, denna stora man, vandrade Caminon och skulle bara bo här en natt som man gör, men han blev så tagen av platsen så han stannade och har nu varit här i 3 år ! 

 

Dag 28 Hospital de Orbigo - Murias de Rechivaldo, 19km 

Kallt på morgonen fram till kl 9-10 sen strålar solen varmt och gott. 

 

Lämnar den platta marken och det börjar bli lite kullar. 

 

Gick igenom Astorga idag. Tänkte köpa sjal, regnbyxor, underställ mm det rekommenderas lite varmare kläder, brukar vara kallt och regnigt här. Men jag har fortfarande inte lärt mig att allt är stängt mellan kL 14-17 så de blev inget shoppat idag. 

Hittade ett trevligt albergue, träffade Laura (från San Francisco) igen. Hon e så cool, skarp som sjutton och pratar i slowmotion. Vi sitter i trädgården, hon dricker en öl och jag ett glas rött, vi delar en tallrik med lite olika små godsaker och en skål med oliver, vi byter några ord, skriver lite, läser lite, pratar lite, men mest sitter vi tyst och bara är. 

Efter nån timme säger Laura, på sitt långsamma coola sätt 

-I'm gone go and play with my stuff. (Ett mkt bra uttryck för den stunden man behöver varje dag för att gå igenom sin packning och få lite ordning.) 

Men innan hon reser sig säger hon

-Hey Mari, thank you! De är så skönt med dig att man inte behöver prata hela tiden. Att vara tyst med dig känns aldrig obekvämt. 

Oj, va jag blev glad ! Vilken komplimang ! 

 

Dag 29 Murias de Rechivaldo - Rabanal del Camino 16km 

Soligt lite kallt i vinden. Dagarna har blivit kortare. Ljusnar inte förrän vid halv 8 - 8 och mörknar vid halv 9 - 9

 

Kyrkklockan min mat och sovklocka.  Varje by varje stad har minst 1 kyrka och det rings flitigt i dess klocka. På morgonen vaknar jag av att kyrkklockan ringer, när jag varit vaken en stund ringer den igen lagom till det är dax för frukost. Sen vandrar man nån timme från en by till en annan, när man närmar sig hör man klockan och magen säger antingen fika eller lunch ! Det sista jag hör (om inte någon snarkande fransman somnat innan mig) är 10 slag från kyrkklockan och jag säger gonatt. 

 

Hade sån himla tur idag kom till en by, El Ganso, där jag hittade en affär som hade massor av fina saker! Framför allt hade de vad jag behöver, sjal och en sån där varm go stickad halsduk/mössa. Den värmer skönt på morgonen. Den lilla lilla vänliga damen i affären berättade stolt att hon stickat den själv! Så det var ju extra roligt att handla av henne. På min bristfälliga spanska sa jag med ett stort leende att den var perfekto ! 

Jag köpte även armband och några sjalar till... 

 

Den sträckan som anses osäker, en bit innan och efter Astorga är nu passerad, skönt ! Här har hänt en hel del skit och rekommendationen är att gå några stycken tillsammans. Jag gick själv men har haft andra både före och efter inom 100m avstånd så jag var inte ensam. Dessutom så kör och rider polisen här så det har ändå känts okej. 

 

Dag 30 Rabanal del Camino - El Acebo 16km 

Nu har jag kommit till ett nytt bergsområde med skog, ljung och såna växter som trivs i stenig miljö. Så fint, och här är kor med de underbara bjällrorna. Att vandra i bergsområdena är de bästa sträckorna! 

 

Cruz de Ferro 1495 möh 

När jag såg platsen på avstånd så log jag stort ! Där är de jag tänkt på och sett framemot, milstolpen innan Santiago. 

Platsen, ett järnkors som står på en tio meter hög trästolpe som i sin tur står på en flera meter hög backe av stenar. Varje sten står för en pilgrim som passerat. Enligt tradition ska pilgrimen ha med sig stenen hemifrån. Göra en paus här och lämna sin sten och tänka på vad syftet är med den långa vandringen. 

Jag la några gråa fula kantiga stenar som jag hittat vid sopstationen hemma i hököpinge. De symboliserade gammalt skit jag inte vill gå och bära på mer. 

Jag hade även en fin sten som jag hittat här längst Caminoleden som jag la längst upp på backen. Den la jag till minne av alla de fina nära och kära, vänner och bekanta som inte längre finns hos oss. Ni finns fast ni inte syns ❤️ 

 

Dag 31 El Acebo - Ponferrada

18 km 

Sol sol sol, 5 grader på morgonen och 25 grader på dagen, lagom ! 

Härlig vandring även idag, fantastisk natur. Leden har gått långt från ljudet av bilar och andra tråkiga ljud. Det ända jag hör är naturens egna ljud, fågelkvitter, nån syrsa, vatten som porlar i en bäck, träd och buskar som rör sig av vinden. 

Idag är det mycket nedför och brant. Stigen består av lösa stenar stora som en knuten hand varvat med kala klippor. Den vanliga tekniken att zick zacka nedför för att det är skonsammare för knäna fungerar inte här, stigen är för smal så jag tar det lugnt och får noga se var jag sättet fötterna, vill inte trilla. 

 

I Ponferrada finns en borg från tiden då tempelriddarna härjade. Så maffig och väldigt intressant att gå runt och titta. 

 

Dag 32 Ponferrada - Cacabelos 15km 

Solen lyser från en klarblå himmel, tror vi kom upp till 28 grader idag. Börjar bli ganska solbränd nu. 

 

Även idag vandring i underbar natur. Har nu kommit in i ett nytt vinodlingsområde så vackert, har gått lååångsamt idag och bara sugit i mig allt jag sett. 

 

Känns som jag varit här i evigheter samtidigt som tiden gått jättefort ! Har varit med om så mycket. Det är många dagar kvar och de är tur det för jag är inte redo att åka hem. Självklart saknar jag mina goa trollungar, familj och mina fina vänner men jag trivs så bra här. Kanske jag stannar... köper ett stort hus och öppnar ett vandrarhem ... 

 

Hälsningar från en solbrun, glad och tacksam 

Mari ❤️